Användningsområde
De stora användningsområdena för kraftkablar finns inom infrastruktur och industri som distributions-, matar- eller serviskablar. Drakas kraftkablar har en märkspänning på mellan 0,6/1 kV till 18/36 kV.
Utförande
Traditionellt har det funnits två huvudvarianter av kraftkabelkonstruktioner: med mantel av PE (polyeten) eller av PVC (polyvinylklorid).
PE-mantlade produkter förläggs i områden utan brandrisk (brännbarhetsklass F1). Materialet ger goda mekaniska egenskaper, vilket betyder att kabeln tål omild hantering som exempelvis nedplöjning, även i kyla.
Inomhus, eller i andra områden där brandrisk kan finnas, används PVC-mantlade produkter. PVC innehåller halogener, vilket gör materialet självslocknande. Därmed minskar risken för brandspridning i kabelförband. I den PVC som används i kablar ingår mjukningsmedel av olika mängd och typ, trots detta blir PVC hård och spröd i kyla.
Idag har Draka ett sortiment som kombinerar fördelarna med PVC- och PE-mantlade produkter. De nya HFFR-mantlade produkterna (Halogen-Free Flame Retardant) har samma goda temperaturegenskaper och halogenfrihet som PE, samt liknande goda brandspridningsegenskaper som PVC.
Material
Som ledarmaterial används koppar eller aluminium. Koppar har mycket god ledningsförmåga, är lätt att ansluta och har hög draghållfasthet. Användningen av aluminium har, sedan introduktionen på 1960-talet, ökat kraftigt.
I Sverige är andelen kraftkablar av aluminium idag ca 90 %. Tekniska nackdelar, jämfört med koppar, är sämre ledningsförmåga (ca 60 % av kopparns) samt kallflytnings- och oxideringsbenägenhet. Nackdelarna överbryggs av kommersiella fördelar som stabilare/lägre pris och större tillgång. De tekniska nackdelarna har begränsat användningen av aluminium vid klenare ledare. För ledarareor från 35 mm2 och uppåt finns anslutningsdon som inte medför någon teknisk risk.
Som isolationsmaterial i 1 kV-kablar används nästa uteslutande PVC eller PEX (tvärbunden PE). PVC:s termiska egenskaper medför vissa begränsningar, därför tillåts en ledartemperatur av max 70°C under drift och max 160°C vid kortslutning. PEX klarar 90°C i drift och 250°C vid kortslutning.
Isolering i kablar över 1 kV (mellanspänningskablar) benämns ofta som isolersystem eftersom flera komponenter, förutom isolering, ingår. Den elektriska påkänningen i isolering är hög, vilket kräver jämna och släta kontaktytor mellan ledare, isolering och skärm. Luftspalter eller föroreningar i isolersystemet leder till koncentration av det elektriska fältet som visar sig i form av glimningar och eventuella genomslag.
Isolersystemet i mellanspänningskablar består av tre sprutade polymerskikt, ett ledande skikt, PEX-isolering och ett yttre ledande skikt. För att säkerställa hög kvalitet sker all materialhantering hos Draka i renrumsmiljö. Vi har också valt ett tvärbundet och fastsittande yttre ledande skikt för att minska risken för luftspalt mot isolering och för att göra skiktet mer nötningsbeständigt.
Skärmmaterialet består, med något undantagsfall, av runda koppartrådar som läggs i koncentrisk spiral eller ceanderform runt de hoptvinnade ledarna.
Mantelmaterialet är, beroende på applikation, vanligtvis av PVC, PE eller HFFR-material. En nackdel med PV är att den vid brand utvecklar en kraftig svart rök, som är giftig och korrosiv och därigenom farlig för människor och förstörande för maskiner. Därför erbjuder vi även kraftkablar utan PVC, där isolation och mantel istället består av s k halogenfria material. Dessa kan också brinna, men utvecklar då endast en tunn vit rök, som varken är giftig eller korrosiv. Den försämrar heller inte sikten vid en utrymning i samma utsträckning som PVC-rök. Nackdelen med dessa nya material är att kablarna blir något styvare och känsligare för repor och dylikt, samt kostar mer än PVC. Å andra sidan kan de bokstavligen rädda liv.